Fjällgås

Sedan mitten av 1900-talet har fjällgåsen minskat katastrofalt i den skandinaviska fjällkedjan. Från uppskattningsvis väl 100 000 individer har beståndet krympt till en liten rest på ca 200 fjällgäss i norska Finnmarken.
Två viktiga orsaker till detta är ökad jakt längs flyttningsvägarna åt sydost och i vinterkvarteren kring Kaspiska och Svarta haven, samt miljöförsämringar i dessa områden. Att försöka ge fjällgässen ett säkrare vinterkvarter var målet för ett återinplanteringsprojekt som Svenska Jägareförbundet med ekonomiskt stöd från WWF startade i början av 1980-talet.

Fjällgås - Anser erythropus
Fjällgåsen är en liten gås som även känns igen på en vit bläs och en gul ring runt ögat.

Lösningen blev att göra vitkindade gäss till fosterföräldrar åt fjällgåsungar. Det går till så att äggen kläcks hos de vitkindade gässen och ungarna präglas på dem. Kullarna föds upp i burar. Någon vecka innan ungarna är flygfärdiga fraktas de med sina fosterföräldrar (vitkindade gäss) upp till Lappland och släpps fria i ett fjällområde där fjällgåsen tidigare varit allmän. När hösten kommer visar föräldrafåglarna sina ungar ner till Holland, där mängder av gäss har ett gott vinterkvarter. Följande vår återvänder de till det ställe de häckade och börjar ny häckning. Men fjällgåsungarna, som då körs bort, fortsätter vidare och söker sig tillbaka till det område i Lappland där de lärt sig flyga. Kommande höst flyttar de åter till Holland och när de blivit ett par år gamla börjar de häcka i sitt hemområde i Lappland. Så småningom visar de i sin tur sina ungar till det vinterkvarter dit de blivit lärda att flytta.

Sedan 1981 har 300 ringmärkta fjällgåsungar släppts fria i Lappland. Mellan 30 och 60 procent av fåglarna har setts komma tillbaka dit.

Tillbakspil