Flodpärlmussla
Flodpärlmusslan finns över hela norra halvklotet och lever i näringsfattiga, strömmande vatten, där den sitter med ena skaländen nedgrävd i bottengruset och filtrerar föda ur vattnet. Skalet är svart, upp till 15 cm långt och har endast små skalbucklor. Insidan är klädd av ett pärlemorskikt. Hanarna släpper spermier i det fria vattnet, och dessa sugs in med honans andningsvatten. De befruktade äggen utvecklas fästade vid honans gälar till s.k. glochidielarver. Dessa släpps ut i vattnet och fäster vid gälarna på öring eller lax, där de under ett halvt till ett år lever som parasiter tills de nått en storlek av ca 4 mm. Av den anledningen måste det finnas lax eller öring i ån för att det ska finnas flodpärlmusslor.
Flodpärlmusslor vid lågvatten i en bäck. © Ola Jennersten
En flodpärlmussla kan leva i mer än 150 år. I Sverige förekommer arten i skogsregioner i hela landet men är nästan överallt på stark tillbakagång. På många håll förökar den sig inte längre p.g.a. låg vattenkvalitet, och räknas nu som en utrotningshotad art.
Flodpärlmussla har sedan länge plockats i jakt på de pärlor som musslan kan bilda. Omkring en av 50 individer innehåller en pärla, men endast en av 2 000—3 000 innehåller vackra och värdefulla pärlor. Pärlfisket har under gångna tider varit hårt reglerat i många länder, inkl. Sverige. Pärlfisket sägs ha varit ett viktigt argument för romarnas expansion norrut. I Sverige har man i vikingagravar från 900- och 1000-talen funnit smycken med pärlor från flodpärlmusslor. Tidigare utgjorde pärlfiske ett allvarligt hot mot arten, men i dag är försurning och förorening av vattendragen största orsaken till artens tillbakagång.
