När människor i Sverige under medeltiden började flytta ihop i små städer så handlade det om tätorter som var mycket olika våra nuvarande. Husen var från början små envåningshus av trä med torvtak. På taken växte mossor, taklök och en mängd andra växter. Nästan alla familjer hade husdjur som man under natten delade hus med. Det var höns, ankor och grisar som fick gå mer eller mindre fritt på gatorna och söka föda. Detsamma gällde hundarna. Kor och getter drevs ut ur staden på bete av en vallflicka eller vallpojke varje morgon och hem igen på kvällen.

Så här såg husens torvtak ut på sommaren, med mossa, gräs och blommande taklök. Det var inte ovanligt att man band en get på taket så att den skulle få äta av gräset. Under grästorvorna fanns ett vattentätt lager av björknäver.

Att man bodde tätt tillsammans och ihop med djuren gjorde att hygienen var dålig. Överallt fanns djurens gödsel och människornas torrdass tillgängliga för tusentals flugor som utvecklades under sommarhalvåret. Dysenteri, tyfus och andra tarmsjukdomar var vanliga, särskilt hos barnen. Loppor och löss fanns i de flesta hem. Den svarta råttan och husmusen var vanliga och omöjliga att stänga ute ur husen.